Om ni finner våra böcker våta och sladdriga i rännstenarna, liksom porrtidningarna ni fann i er barndoms smutsiga små dungar: plocka upp dem och läs!
Brottet är Vertigos idé. Sammanbrottet, genombrottet, utbrottet: vår människa håller våra böcker i handen som vapen. Det är böcker för läsande sår.
Varje bok är skapad för att skänka maximal njutning och skräck. Inga tomma sensationer. Ty lika litet som köttet är tomt, är de plötsliga kaskaderna av varm ande tomma. Läsningen av Vertigos böcker är en sängvätare. Läsningen av Vertigos böcker kokar ner till ett frätande slem. I anden av vår människa byggs sålunda ett negativt palats.
Serien av böcker bildar Vertigos antologi. Denna samling svarta blommor är de första raderna i ett nytt kommunistiskt manifest. Varje bok skall vara en gatsten, ett rykte, en svår motståndshandling i ett samhälle ockuperat av stat och kapital i symbios.
Genom sin varnagel skall utgivningen ejakulera en värdslig sötma i den ovärdsliga läsarvärlden. Genom sin MÄNNISKA skall förlaget prångla ut de sista resterna av människa som en liten smuts.
Så tar vi då den gamla visan:
Vertigo presenterar texter på avgrundens rand för läsare som inte önskar vända bort ansiktet från vår tids katastrof. Yrsel och illamående, hänförelse och uppenbarelse; läsningens sötma skall vara ett aktivt gift som fräter och undergräver det lata sinnet. I poesi och kritik, vid den punkt där ordningen och spektaklet trasas sönder, hänger anden tung av svindel som en skinka från taket.
