Till Sveriges kulturminister, angående litteraturstödet.
Bokbranschen är en spännande del av det svenska kulturlivet som omspänner allt från exklusiva introduktioner av avancerade utländska författarskap till Ica-pallar med lättlästa bästsäljare tryckta på dåligt papper. Och trots – eller kanske på grund av! – den informationsteknologiska revolutionen köper och läser människor pappersböcker mer än någonsin.
Litteraturens front, där estetiska och etiska principer prövas, förvandlas och kanske förkastas, kan liknas vid den vetenskapliga grundforskningen: dess resultat behöver inte ha en omedelbar nytta och ett allmänt intresse, men utan den skulle hela fältet sakna liv.
Denna front domineras av de mindre kvalitetsförlagen. Det är de som vågar introducera ovanliga klassiker; ge chansen åt experimentella inhemska debutanter; genomföra litterära projekt bortom mainstreamkulturen.
Detta är en dyr och föga lukrativ verksamhet som oftast drivs av entusiasm och gratisarbete. Dessa förlag tar inte in på gungor det de förlorar på karuseller: de har bara karuseller.
Utan bidrag skulle landet ändå ha ett avancerat litterärt fält. Men det statliga litteraturstödet bidrar till att de kapitalsvaga förlagen kan ge sina medarbetare betalt, trycka böckerna på bra tryckerier och satsa på distributionen.
Dock finns det problem och missförhållanden i litteraturstödsordningen. Jag vill lyfta fram ett par sådana och även föreslå några lösningar.
Problem:
1. JÄV OCH GENOMSKINLIGHET
Besluten om litteraturstöden fattas av arbetsgrupper som väljs av styrelsen för Statens kulturråd. Det saknas direktiv och regler för denna tillsättning. Således har vi i år haft en arbetsgrupp för "utländsk skönlitteratur i svensk översättning" där en majoritet av medlemmarna (tre av fem) har Bonniers som uppdragsgivare. Denna grupp har beslutat om miljoner kronor i bidrag till Bonniers. Och vi har haft en arbetsgrupp för "svensk skönlitteratur" där fyra av sex medlemmar har en nära koppling till bokförlaget Symposion och beslutat om stora belopp i stöd för detta förlag.
Detta missförhållanden späs ytterligare på av att arbetsgruppernas beslut inte motiveras och således inte kan bemötas.
2. MÅNGFALDSPERSPEKTIVET
I de kulturpolitiska målen, Kulturrådets uppdrag och föreskrifterna för litteraturstödet betonas ständigt två ord: kvalitet och mångfald. Det är rimliga principer. När det gäller kvaliteten kan det vara svårt att argumentera: där bör det räcka att arbetsgrupperna består av litterärt kvalificerade människor från olika delar av fältet.
Däremot tycks litteraturstödsordningen helt ha glömt mångfaldsaspekten. Litteraturen är inget fristående, andligt fält. Det är en i hög grad materiell verksamhet. Ägarförhållanden och maktstrukturer spelar en stor roll. Villkoren för ett litet, kapitalsvagt kvalitetsförlag är radikalt annorlunda jämfört med villkoren för en koncern som äger förlag, återförsäljare, distributionsbolag och medier.
Tyvärr tas det ingen hänsyn till litteraturpolitiska realiteter när besluten fattas om litteraturstöden. Det är fel.
3. FÖRUTSÄGBARHET OCH LÅNGSIKTIGHET
Litteraturstödet är ett efterhandsstöd som söks för varje enskild bok. Arbetsgrupperna bedömer produkten från fall till fall. Vill det sig illa kan ett mindre kvalitetsbokförlag under ett helt år få nej på alla sina ansökningar, beroende på olika faktorer, och kanske med rätta! Problemet med detta system är att en sådan tillfällighet kan innebära döden för ett litet bokförlag. Det saknas helt enkelt förutsägbarhet och långsiktighet i stödet.
LÖSNINGAR
1. Årets litteraturstödsbeslut bör rivas upp, eftersom de tagits i en solklar jävsituation. De berörda arbetsgrupperna bör entledigas, nya medlemmar väljas och årets ansökningar behandlas på nytt. Det viktigaste är dock att Kulturrådet upprättar tydliga direktiv för tillsättningarna av arbetsgrupperna som noga förebygger jäv och uppmuntar mångfald. Arbetsgruppernas beslut (särskilt avslagen) bör motiveras. En kort motivering till varje enskilt beslut skall vara obligatorisk; dels som en offentlighetsprincip, dels för att göra det möjligt för förlagen att förstå logiken i litteraturstödets utdelning.
2. Arbetsgrupperna bör instrueras att ta i beaktande den reella litterära mångfalden när de fattar sina beslut. Det spelar en roll vilket förlag en bok utges av!
3. En lösning för att öka förutsägbarhet och långsiktighet i litteraturstödet vore att låta hälften av det förvandlas till ett produktionsstöd i stil med tidskriftsstödet, medan den andra hälften förblir ett efterhandsstöd. Förlag som dels är kapitalsvaga, dels kan visa på en jämn, kvalitativ utgivning försäkras en viss, årsvis summa.
Jag vill uppmana Kulturministern att bedriva en aktiv kulturpolitik även på det litterära området. Bokbranschen slits mellan ett par oligopol som äter upp allt större delar av fältet och en mängd små aktörer som driver litteraturen framåt. Statlig passivitet gynnar endast oligopolen.
Kopior av detta brev skickas till styrelsen för Statens kulturråd samt pressen.
Jag står till tjänst om du vill ha mer synpunkter på litteraturstödet!
Med vänliga hälsningar osv.