|
ODD AHLGREN TITEL: Förlösaren FÖRLAG: Vertigo förlag GENRE: Roman UTGIVNINGSMÅNAD: Augusti |
LÄS ETT UTDRAG UR FÖRLÖSAREN HÄR
Inredningen är kvar sen början av sjuttiotalet. Någon sorts falnad bierstubeestetik med plankbord, svinskinnslampor och blyinfattade fönster.
Klientelet. Folk sitter och fyllsover redan runt lunch. Tanterna klämmer i sig karaff efter karaff med husets vita. Gubbarna sörplar stora starka för tjugofem spänn. Taxichaffisarna kedjeröker och jämför hemorojjder. Stället har stans största stekbord.
Det var här jag för första gången träffade Jerker Johnson. Senare har jag fått veta att han skötte sina affärer här.
Det var försent att gå tillbaka till arbetet. Jag satt fast i ett erbjudande om en stor stark och en iskall Jägermeister för bara förti spänn. Jag gillar inte ens den där tyska smörjan, men det var billigt. Eftersom jag var på god väg att bli nitad hade jag modigt beslutat att skita i jobbet och koncentrera mig på att röka cigaretter istället.
Jag satt vid fönstret och glodde på bakgårdens deppiga asfaltsöken. Jobbade hårt med den stickiga lagern och svalde kväljningar. Kanske satt jag och läste någon bok, jag vet inte.
Ytterdörren öppnades och den här karln kom in. Han hade på sig skrynklig skjorta och trenchcoat. Polyesterslips runt halsen. Jeans. Jag tror han hade gympadojer på sig också.
Han rörde sig med tjackskadad knixighet. Men han verkade mest full. Och arg. Ansiktet var svullet. Ögonen röda och fuktiga. Överläppen glänste.
Jag glodde hemligt. Han verkade farlig. Han slängde sig in i ett bås och gläfste något till tjejen vid kassan. Hon hällde motvilligt upp en öl och kom ut med den på en bricka. Killen var litegrann av en storfräsare på stället.
Ölglaset stod bredvid askfatet. Han hade såriga knogar på högerhanden. Hans blick var alert och vaksam, som en kåkfarare.
Mobiltelefonen ringde. Han svarade efter ett tag. Det var ett kort samtal som mest verkade handla om pengar. Han blev mer och mer förbannad. Slutligen smällde han luren i bordsskivan. Han såg riktigt lack ut nu, smög upp en kvarting ur fickan och tog sig en sup. Ingen låtsades om det. Man lät honom hållas.
Han rökte hårt ett tag och vände sig sedan mot mig.
- Känner jag dej eller?
- Näe.
- Men vad fan glor du då på?
- Glor? Jag glor inte.
Det var redan försent. Slagsmålet var redan ett faktum. Jag försökte bara vinna tid.
- Ta och lägg av med det innan jag skär dej i småbitar fittnylle.
Jag fick ingen chans att svara. Askfatet kom singlande som från ingenstans och träffade mej i tinningen. Han hade redan rest sig och var på väg mot mitt bord.
Jag grävde i fickan efter kniven. På den tiden gick jag runt med kniv. Jag gör inte det längre. Om man nånsin får upp den ångrar man sig bara efteråt. Jag fick ändå inte tag i den.
Han kom fram och klappade till mig i örat med högern. Jag flög av stolen men lyckades komma på fötter. En smäll fick jag in, men den verkade inte göra nån vidare skada. Han smällde in min öl i plytet på mig. Ögonbrynet sprack och jag flög omkull med armarna runt huvudet.
Den puckelryggige kocken kom ut med stekspaden.
- Jerker! Skärp upp dej va!
- Lilla jävla fitta! Din lilla jävla fitta!
Han ropade åt mej nere på golvet, blöt av öl och blod.
- Du, polisen kommer va. Skynda att sticka nu Jerker.
- Visst.
Han stolpade ut. Kocken hjälpte mej upp. Jag satte mig och tände en cigarett. Kocken kom tillbaka med en handduk med is i.
Polisen kom aldrig.
Jag anade inte då att Jerker Johnson skulle bli en av huvudpersonerna i min debutroman Förlösaren.
Författarporträtt i tidskriften Svensk Bokhandel