Fjärilen från Tibet är inte lämpad som kvällslektyr för den lättskrämde. Redan från sida ett är man fastnaglad i Håkanssons dystopiska mardrömsvision. [---] Som debutroman är Fjärilen från Tibet ett starkt hantverk och med nyfikenhet ser jag fram emot hans nästa bok.
Helen Tak, Dagens ETC


Med vissa böcker bara vet jag. Jag vet från de första sidorna, kanske från de första raderna, att jag kommer att bli fastnaglad. Jag vet det för att det finns något i språket, något i tonen, som säger du vill veta vad jag har att berätta.

C J Håkanssons debutroman Fjärilen från Tibet en sådan bok.

C. J. Håkanssons första bok är en suggestiv och kärleksfull frontalattack på skräckberättelsen som vi, vissa av oss i vart fall, känner och älskar den.
Nikanor Teratologen, Tidningen Kulturen


Sinnessjukt skickligt berättat, galet tempo och fina samtidsscener, allt i ett. Ibland tänker jag på John Ajvide Lindqvist, ibland på Stephen King, men mest av allt på filmer jag aldrig fixat att se. Och hela tiden känner jag en söt lukt av äpplen. Den får mig att må illa. Jag kommer nog aldrig att kunna se på äpplen på samma sätt igen.

Fjärrstyrda av den nye Satan släpar Skrikarna ihop sina offer till en jättepyramid av lik. Smältande stiger liken till himlen och omvandlas till andra missfoster: våldhörningar, strålfolk, styckmästare, jordkokare, besatta brandmän (med underarmslånga spjutkukar), något obeskrivligt Gudrunlikt som lämnar efter sig fallna träd i cirklar och innerst fem ihjälstuckna rådjurskid hals mot bak i en kall prydlig ring som förintar skogsägare Åke Svensson på fläcken.
Pia Bergström, Aftonbladet


... den här boken måste nog lämna mitt hem snarast. Rekommenderar jag den? Ja, verkligen!
Jessica Björkäng, www.bokhora.se


Det börjar bra. Riktigt bra. Känslan av klaustrofobi är stark och påträngande som om tapeterna på väggarna plötsligt fått liv och börjar klibba sig fast inne i själva själen. [---] Skräckromanen Fjärilen från Tibet förmår redan i första kapitlet nagla fast intresset. Den är en stark och omskakande uppgörelse med dagens hedonistiska materialism, med samtidens ytlighet och det tilltagande föraktet för de svaga. [---] C J Håkansson är för att vara debutant en sällsynt begåvad berättare. Hans språk flödar. Det spritter och sprakar, det fängslar och förför. [---] Håkansson har den vassa blicken som verkligen förmår att se.
Crister Enander, HD


Äntligen har vi i Sverige fått vår egen splatterförfattare av rang!
   Vi har precis läst C J HÅKANSSON:s "Fjärilen från Tibet", välskriven splatterskräck som inte skäms för sig.


Betydligt blodigare blev det istället på seminariet "Skräck på svenska: mysrysare eller splatterpunk" [på Textmässan, den 21 april 2007]. Lite otippat eftersom hela panelen, med debuterande författaren CJ Håkansson i spetsen, samstämmigt hoppades på en fin framtid för genren.
   Det började lite trevande i en definition av begreppet skräck, men när diskussionen gick över till genrelitteraturens problem på den svenska bokmarknaden blev det roligare. I Sverige ses skräck som skräp och skräckläsare som skräpmänniskor dundrade CJ Håkansson och fortsatte med att konstatera att socialdemokratin och Lagomsverige är att skylla. Kanske en smula tillspetsat, men det finns en poäng i då och då dra sig till minnes att kulturen inte nödvändigtvis måste vara uppbygglig, fin och bra. Ett subversivt skrik kan vara nog så samhällsnyttigt.
Sebastian Johans, UNT