Fjärilen från Tibet – C J Håkansson

Fjärilen från Tibet – C J Håkansson

4.00 out of 5 based on 2 customer ratings
(2 kundrecensioner)

120:00 kr

En roman för verkliga skräckälskare. Utan omskrivningar, utan tröst skildrar den hur helvetets portar slås upp mitt i den svenska vardagen: vrålande fasa och kroppar som slits sönder av krafter bortom allt förstånd.

Slut i lager

Produktbeskrivning

C J Håkansson är för att vara debutant en sällsynt begåvad berättare. Hans språk flödar. Det spritter och sprakar, det fängslar och förför. [–––] Håkansson har den vassa blicken som verkligen förmår att se.”
Crister Enander, HD”Äntligen har vi i Sverige fått vår egen splatterförfattare av rang!”
eskapix.blogg.se

Fler pressklipp finns på författarens egen sida.

Kvinnan svävade över marken. När han kom närmare såg han att hennes skinn kokade. Huden över ryggen bubblade som vattnet i en kastrull. En flugsvärm surrade runt henne, ljudet från deras hundratals vingpar var frenetiskt, galet, ilsket. Gode Gud, var har jag hamnat?

C J Håkanssons Fjärilen från Tibet är en roman för verkliga skräckälskare. Utan omskrivningar, utan tröst skildrar den hur helvetets portar slås upp mitt i den svenska vardagen: vrålande fasa och kroppar som slits sönder av krafter bortom allt förstånd.

Under en resa i Tibet konfronteras svenske Martin med undergångens ansikte. På sin väg tillbaka genom Sverige för han med sig en storm av förintelse. Trygga bönder, osäkra ungdomar, ensamstående mödrar, barn, åldringar: i Fjärilen från Tibet skonas ingen.

C J Håkansson skriver inte mysrysare med väluppfostrade fantasier om vampyrer och seriemördare. Han skrämmer läsaren från vettet med monstruösa och förkrossande vederstyggligheter. Fjärilen från Tibet är en hyllning till splatterfilmare som Lucio Fulci och piskmetallband som Slayer.

Mer information

Titel

Fjärilen från Tibet

Författarnamn

C J håkansson

ISBN

9789185000449

Bandtyp

Mjukband

Grafisk form

Carl Johansson

Antal sidor

268

Utkom

April, 2007

2 recensioner för Fjärilen från Tibet – C J Håkansson

  1. emseliasson@gmail.com
    5 av 5

    :

    Det första jag reagerade på var omslaget: det groteska, äckliga fick mig att nästan inte vilja ta i den som om den skulle kleta av sig på mina fingrar.
    MEN. Jag tog i den och jag läste den och jag ångrar det inte! Boken är bland det mest spännande jag har läst. Jag blev särskilt förtjust i att det är noveller, noveller som hör samman. Det är unikt och ger en helt annan helhetsbild än en vanlig roman och den typen av litteratur finns det alldeles för lite av idag. Håkansson har gjort det jäkligt bra! Mer grotesk, äcklig litteratur till folket!

  2. marcus.regnander@gmail.com
    3 av 5

    :

    Den här romanen skulle bli som Bibeln till prästen eller porr till snuskgubben. En debutantskräckis som hajpas i varje internetdiskussion om svensk skräck och äckel. En roman som får form och inspiration av Slayer, splatterfilmer och buddhism. Och då inte ”pannkaksätande glad tjockis”-varianten. Och inte ”utmärglad upplyst frommis under ett träd”-varianten. Nej tibetansk buddhism, alltså tantra, galna gudar och dödsboken. Mycket talade för att ”Fjärilen från Tibet” skulle bli en fullkomlig läsfröjd för mig.

    Det är egentligen ingen roman, utan flera fristående noveller, med en ramberättelse om den unge svensken Martin som åker till Tibet och där hamnar mitt i vad som verkar vara en port till någon helvetesportal, den kinesiska militären är där och har spärrat av, fängslar alla utlänningar och använder dem som lockbete för vad-det-nu-är-som-sprungit-lös.
    Därifrån gör Håkansson sedan ett par nedslag i svensk vardag där mer eller mindre spektakulära helveten brakar lös. Det är kul och rolig läsning många gånger. Om hon som försöker svälta sig själv, för att hålla kontrollen över något i en hemsk tillvaro, och som har ett fantastiskt och helt oförglömligt monster i sitt kylskåp. Om surgubben som går omkring i sin skog och upptäcker hur något övernaturligt fällt ett stort kalhygge. Om hemlösa ungdomar på flykt som söker skydd i ett övergivet hus och terroriseras av strålmän. Ingen är trygg, ingen skonas.
    Det är fina noveller, Håkansson visar flera gånger skickligt på fina plågade vardagsöden och blandar sedan ner en portion vansinne och en portion splatter. När det fungerar som bäst sprudlar språket och jag får vibbar som om mästaren på kosmisk terror skrivit splatter. Och likt Lovecrafts universum verkar ondskan vara en slags urkraft i ”Fjärilen från Tibet”. Men där HP kompenserar bristande narrativ eller dramaturgi med poetiska formuleringar och bråddjup så halkar CJ tyvärr runt i sina olika karaktärer, tjatigt kaka-på-kaka-beskrivande och en sviktande röd tråd. Pisstaskigt att jämföra en debutant med Lovecraft, jag vet. Förlåt. Håkansson ska ha cred! Det är svårt att skriva skräck utan att det blir platt, ännu svårare är det att förnya en begränsad genré. Därför uppskattar jag ändå ”Fjärilen från Tibet” mycket. Han lyckas underhålla mina kräsna ögon.

    Men. Boken lämnar mig ändå utan bestående men. Tyvärr. Det finns flera exempel på vad som inte funkar. Historien om Martin är obegriplig. Vi får veta väldigt mycket i slutet som inte är med i början. Varför får vi inte veta mer om att han verkar ha lämnat en partner och bonusbarn hemma? Det skulle inte skada inledningen på något vis, men skulle göra slutet mer sammanhängande. Och vad är det egentligen som händer i bilen?
    Och, visserligen en parentes men en underlig sådan, varför, i den sista stora scenen, så dyker sexuellt våld upp i form av tidelag? Ingen av texterna innan har innehållit den typen av äckel eller obehag, och när greppet plötsligt används så skrattar jag rakt ut. Inte för att jag är pryd, utanför att det inte passar in i den värld Håkansson skrivit fram.

    Mitt största problem med boken är tyvärr hur ramberättelsen inte håller. Den lämnar stora hål i min läsning på ett ohärligt sätt. Jag hade förväntningar på ett välkomponerat buddhistbaserat helveteshål, men får aldrig något tydligare än att något hemskt verkar ha brakat lös av att ett kinesiskt barn dödat en fjäril (någonslags filosofisk ”fjärilens vingslag”-referens antar jag). Enstaka leviterande småleende munkar är senare i boken det enda jag läser in som återknyter till Tibet. Det är synd, för idéen är så bra.
    ”Fjärilen från Tibet” är ostabil, men ändå klart läsvärd om du också gillar skildringar av skräck, äckel och svensk vardag, om du också behöver något rejält för att ruska om dig.

Skriv en recension